220 år av förändring i klimatet, jordbruket och lodjurets status - hur kan det ha påverkat rödräven i Sverige?

Sammanfattning av artikeln: Pasanen-Mortensen M, Elmhagen B, Lindén H, Bergström R, Wallgren M, Velde van der Y, Cousins SAO (2017) The changing contribution of top-down and bottom-up limitation of mesopredators during 220 years of land use and climate change. Journal of Animal Ecology 86: 566-576.

Vad är det som styr hur mycket rödräv det finns i Mälardalen och trakterna däromkring? Hur påverkar klimatförändringar, människans markanvändning och de stora rovdjurens återkomst? Vad har skett med rävstammen historiskt och vad skulle kunna hända med den i framtiden?

Enligt ekologisk teori är tillgång på resurser (t ex föda) och predation från rovdjur två generellt viktiga faktorer som reglerar hur vanlig en art är. Populationstätheten kan öka om resurstillgången ökar, eller minska om predationstrycket ökar. På våra breddgrader skulle resurstillgången kunna öka om klimatet blir varmare. Ett varmare klimat skulle också kunna mildra de rent fysiska begränsningar som hårda vintrar kan innebära för en del arter. Det har föreslagits att rovdjurens predation skulle kunna "buffra" mot ökade tätheter av en del andra djur. För att det ska fungera måste emellertid tätheten av stora rovdjur öka istället.

Så vad skulle krävas i praktiken för att ett rovdjur skulle kunna "buffra" mot klimatdrivna förändringar i en annan arts täthet? Eller andra förändringar som ökar resurstillgången? För att ge ett hypotetiskt svar på den frågan undersökte vi hur rödrävstätheten i trakterna kring Mälardalen borde ha förändrats historiskt på grund av faktiska förändringar i lodjursförekomst, klimat och markanvändning, samt hur rödrävstätheten skulle kunna förändras i framtiden om klimatet blir varmare.

I ett första steg undersökte vi vilka faktorer som styr rödrävens täthet i dagens landskap. Det gjorde vi genom att analysera snöspårningsdata från södra Finland, Värmlands län och Örebro län. Analysen visade att rödrävstätheten är lägre där det är gott om lodjur, medan den är högre där vintrarna är milda och det är gott om åkermark. Det senare beror förmodligen på att rödrävens bytesdjur är vanligare i landskap med milda vintrar och en relativt stor åkerareal. I ett andra steg använde vi historiska data för att uppskatta hur lodjurstätheten, åkerarealen och vinterklimatet såg ut i och kring Mälardalen år 1930, 1920 och 2010. I ett tredje steg använde vi de nutida sambanden mellan rödrävstäthet, lodjurstäthet, vinterklimat och åkermark för att uppskatta hur mycket rödräv det borde ha funnits år 1930, 1920 och 2010. Dessutom uppskattade vi hur mycket rödräv det borde finnas i framtiden, år 2050, givet en förväntat klimatuppvärmning och olika scenarier för lodjurstäthetens utveckling.

Enligt våra uppskattningar borde rödrävstätheten varit lägst 1830 då lodjurstätheten var högst, vintrarna kallast och åkerarealen minst. Rödrävstätheten borde varit högst 1920 då lodjuret var utrotat samtidigt som vintrarna blivit mildare och åkerarealen hade ökat. År 2010 borde rödrävstätheten ha minskat igen, eftersom lodjuret återkoloniserat delar av Mälardalstrakten, men rödrävstätheten borde ändå vara högre än 1830. Det berodde delvis på att lodjurstätheten inte var lika hög som 1830. En återgång till 1830 års lodjurstäthet skulle emellertid inte återföra rödrävstätheten ända ned till 1830-talet nivå, eftersom både klimatet och åkerarealens storlek var mer gynnsamt för rödräven år 2010 än 1830. Framtidsscenarierna indikerade att om vi skulle vilja hålla kvar rödrävstätheten på dagens nivå, trots att vintrarna förväntas vara omkring 1.5 grader varmare år 2050, så skulle lodjurstätheten behöva öka med 79% för att kompensera för de mildare vintrarna.

Vår studie åskådliggör vad som rent hypotetiskt krävs för att ett större rovdjur ska kunna buffra mot ökade tätheter av andra djur som gynnas av en ökad resurstillgång. Det skulle krävas att det stora rovdjuret tillåts uppnå tätheter som är högre än de tätheter som rådde innan resurstillgången ökade. I många områden i Europa där det idag är gott om hjortdjur och mindre rovdjur som rödräv, har dessa inte bara gynnats av att de stora rovdjuren historiskt minskat eller utrotats, utan även av ett varmare klimat och människans markanvändning. Vi förslår att betydelsen av den ökade resurstillgången ofta kan underskattas. I sådana lägen skulle det dessutom inte vara tillräckligt att låta de stora rovdjuren öka till historiska nivåer för att återföra de andra arternas täthet till deras historiska nivåer.