Rödräv gynnas av åkermark – till en viss gräns och när det inte finns lodjur i närområdet

Sammanfattning av artikeln: Pasanen-Mortensen M, Elmhagen B (2015) Land cover effects on mesopredator abundance in the presence and absence of apex predators. Acta Oecologica 67: 40-48.

Stora rovdjur kan konkurrera med mindre rovdjur om gemensamma bytesdjur. För att minska konkurrensen kan de större rovdjuren ibland döda de mindre rovdjuren. De mindre rovdjuren kan dessutom fungera som bytesdjur för de större. Stora rovdjur kan därför ha en begränsande effekt på mindre rovdjur. Om de stora rovdjuren försvinner kan följdaktligen de mindre öka i antal. I de större rovdjurens frånvaro kan de mindre dessutom fungera som "topprovdjur" i ekosystemet. Ett topprovdjur dödas inte av andra rovdjur och stammens storlek begränsas därför typiskt av födotillgången, eller ytterst klimatförutsättningarna.

I en tidigare studie visade vi att lodjur tillsammans med kalla vintrar kan begränsa den mindre rödrävens täthet i norra Eurasien. I frånvaro av lodjur och kalla vintrar var rödrävstätheten betydligt högre och den höga tätheten hängde dessutom samman med hög produktivitet i ekosystemet, högs sommartemperaturer och hög befolkningstäthet (Pasanen-Mortensen m.fl. 2013). Däremot fann vi ingen direkt effekt av mängden öppen mark i landskapet, vilket var underligt eftersom mer lokala (småskaliga) studier visat att öppen mark kan gynna rödräven. I den här studien undersökte vi om detta kan gälla även på kontinental skala genom att testa om olika typer av öppen mark bidrar till att förklara hur rödrävens täthet varierar i Eurasien.

Studien visar att rödrävstätheten i Eurasien inte påverkas av olika sorters öppen mark i närvaro av lodjur, förmodligen för att lodjuret då har en kraftigt begränsande effekt på rödräven. I frånvaro av lodjur ökar däremot rödrävstätheten med mängden åkermark, men bara upp till en nivå där åker utgör ungefär 30% av landskapet. Liknande samband har tidigare observerats lokalt, i t ex Finland, och det har då föreslagits att det mest optimala för rödräven är en blandning av åker och skog, där åkern erbjuder sorkrika jaktmarker medan skogen behövs som skydd kring exempelvis rävens lyor. Vår studie visade även att rödrävstätheten minskar med en ökad mängd gräsmark i landskapet. De undersökta gräsmarkerna var generellt sett oproduktiva marker, vilket skulle kunna innebära att bytesdjurtillgången var låg och därmed även rävtätheten.

Vi föreslår att rödräven antagit en toppredatorroll i de delar av Eurasien där lodjuret utrotats (t ex i stora delar av Västeuropa). Där rödräven fungerar som toppredator kan den uppnå särskilt höga tätheter i områden där den samtidigt gynnas av människans omvandling av landskapet.