| |
Kan en population klara sig i ett fragmenterat landskap?
En studie om Fennoskandiens akut utrotningshotade fjällrävspopulation
Sammanfattning av artikeln:
Herfindal I, Linnell JDC, Elmhagen B, Andersen R, Eide NE, Frafjord K, Henttonen H, Kaikusalo A, Mela M, Tannerfeldt M, Dalén L, Strand O, Landa A, Angerbjörn A (2010) Population persistence in a landscape context: the case of endangered arctic fox populations in Fennoscandia. Ecography 33: 932-941.
Globalt sett är människans markanvändning ett hot mot bevarandet av biologisk mångfald, eftersom markanvändningen ofta leder till att biotoper fragmenteras i små bitar. För de arter som lever i biotopen kan det innebära att det blir svårt för individer att sprida sig mellan lämpliga områden och att populationerna på lång sikt blir för små för att klara sig.
Fjällräven i Fennoskandien lever i en naturligt fragmenterad miljö, den fennoskandiska fjällkedjan, där olika kalfjällsområden skiljs från varandra av skogklädda dalgångar. Människans aktiviteter har dock förvärrat graden av fragmentering. Fjällräven minskade kraftigt i antal, och utrotades lokalt, till följd av en omfattande jakt i början av 1900-talet. Trots att arten varit fredad i mer än 80 år har den inte återhämtat sig. En orsak kan vara att miljön förändrats, till exempel genom att den större rödräven blivit vanligare på kalfjället och att den konkurrerar ut fjällräven. Men det kan också vara så att den låga populationsstorleken i sig är ett problem för fjällräven. Till exempel skulle en återhämtning kunna försvåras av att de resterande fjällrävarna lever så utspridda i fjällkedjan att valpar som sprider sig från sina födelselyor har svårt att hitta till andra områden med fjällräv, och att där hitta en lämplig partner.
I den här studien undersökte vi vad som avgör i vilka fjällområden i Fennoskandien (Norge, Sverige och Finland) som det fortfarande finns fjällräv. Vi undersökte även vad det är som avgör vilka lyor det föds fjällrävsvalpar i.
Vi fann att antalet fjällrävskullar i ett kalfjällsområde berodde på områdets storlek, i stora områden föddes fler kullar än i små områden. Inom ett kalfjällsområde ökade sannolikheten att en lya skulle användas som valplya om risken för möten med rödräv var låg, till exempel om lyan låg högt över trädgränsen i områden med låg produktivitet, det vill säga i sådana miljöer som rödräv undviker. Men sannolikheten att lyan skulle användas ökade också om det fanns andra bebodda fjällrävslyor i närheten. Det senare tyder på att fjällrävspopulationen i Fennoskandien riskerar att påverkas negativt av isolering och fragmentering. |
|
