25 års forskning visar att fjällräven minskar där rödräven gynnas av ett varmare klimat och människoskapade resurser

Sammanfattning av artikeln: Elmhagen B, Berteaux D, Burgess RM, Ehrich D, Gallant D, Henttonen H, Ims RA, Killengreen ST, Niemimaa J, Norén K, Ollila T, Rodnikova A, Sokolov AA, Sokolova NA, Stickney AA, Angerbjörn A (2017) Homage to Hersteinsson and Macdonald: climate warming and resource subsidies cause red fox range expansion and Arctic fox decline. Polar Research 36: sup1:3. Läs hela artikeln

Kring 1900-talets början var fjällräven vanlig i den svenska fjällkedjan, men bara ett par decennier senare hade stammen minskat kraftigt. En hård jakt på grund av höga pälspriser antogs vara orsaken och fjällräven fredades 1928. Den förväntade återhämtningen uteblev dock.

För 25 år sedan (1992) publicerade forskarna Pall Hersteinsson och David Macdonald en vetenskaplig artikel där de föreslog att rödrävens nordliga utbredningsgräns i Arktis styrs av födotillgång, och därmed ytterst av klimatet. Vad gäller den mindre fjällräven, som är bättre anpassad till ett liv i karga miljöer, föreslog de istället att dess sydliga utbredningsgräns styrs av konkurrens med den större rödräven. Specifikt för fjällrävens situation i Sverige förslog de att en historisk rödrävsexpansion var en möjlig anledning till att fjällräven aldrig återhämtade sig efter fredningen 1928. De påpekade att eftersom klimatet blev varmare under 1900-talets första decennier, så borde det ha medfört att rödräven utbredningsgräns i den skandinaviska fjällkedjan försköts uppåt, på bekostnad av fjällräven.

Hypotesen som Hersteinsson och Macdonald la fram har undersökts av ett flertal forskare sedan 1992. Forskningen har gjorts i olika delar av fjällrävens cirkumpolära utbredningsområde i Arktis. I den här artikeln återges och summeras resultaten.

Forskning i den skandinaviska fjällkedjan, samt i ryska och nordamerikanska Arktis, visar att rödräven är fysiskt dominant över fjällräven. När individer av de två arterna möts och vill åt samma resurs är det i regel rödräven som drar det längsta strået. Rödräven kan utestänga fjällräven från lyor, revir och födoresurser. Det händer dessutom att rödrävar dödar fjällrävar. Enstaka rödrävar kan därmed ha en negativ effekt på de fjällrävsindivider de stöter på, men så länge rödrävarna är fåtaliga tycks det inte påverka de inte fjällrävsstammens utveckling.

När rödrävarna blir mer vanliga i ett område kan de orsaka en nedgång i fjällrävsstammen. Exempel på detta finns i Skandinavien och i Prudhoe Bay i Alaska. Blir rödräven tillräckligt vanlig kan fjällräven dö ut, så att fjällrävens utbredning minskar, vilket skett i den skandinaviska fjällkedjan. Inom bevarandeprojekt för att gynna fjällräven har man visat att en ökad avskjutning av rödräv på kalfjället kan bidra till att trenden bryts och fjällräven börjar återhämta sig.

Hersteinssons och Macdonalds ursprungliga hypotes stöds av forskning som visar att rödräven framför allt etablerat sig i mer produktiva tundraområden, samtidigt som fjällräven minskat. Det tyder på att ett varmare klimat som ökar produktiviteten i Arktis kan leda till att de två arternas utbredning förändras. Forskningen har dessutom visat att rödräven gynnas av människoskapade födoresurser på kalfjäll och tundra. Det kan till exempel handla om matrester (sopor) kring bebyggelse och ökad tillgång på kadaver från tamdjur. I Prudhoe Bay i Alaska har rödräven till exempel kunnat etablera sig kring oljefält, och i en del norska områden har rödräven gynnats av lokala förändringar i renskötseln som ökat tillgången på renkadaver på vintern.

Artikelns slutsats är att människoskapade resurser kan göra det möjligt för rödräven att etablera sig norr om sin klimatstyrda nordgräns, vilket kan förstärka effekterna av ett varmare klimat. För lättrörliga arter kan människoskapade tillflyktsorter från de normalt kalla och karga förhållandena öka hastigheten med vilken arktiska ekosystem förändras.

Den här artikeln ingår i ett specialnummer av Polar Research (vol 36: Suppl 1): Arctic Fox Biology and Management. Klicka här om du vill läsa de andra artiklarna i specialnumret.