Smågnagarcykeln i norra Sverige 1960-2008.
Hur har lämmelns och sorkens dynamik förändrats?

Sammanfattning av artikeln: Elmhagen B, Hellström P, Angerbjörn A, Kindberg J (2011) Changes in vole and lemming fluctuations in northern Sweden 1960-2008 revealed by fox dynamics. Annales Zoologici Fennici 48: 167-179. Länk till artikeln

Regelbundet återkommande gnagarår, med stora mängder sork och lämmel, är karakteristiskt för nordliga ekosystem som Norrlands skogar och kalfjäll. Dessutom brukar gnagaråren inträffa samtidigt över stora arealer. I Sverige och Fennoskandien inträffar sork- och lämmelår typiskt ungefär vart fjärde år. Under de åren vimlar det av smågnagare och det är gott om mat för rovdjuren. Under de senaste decennierna har det dock slagits larm om att det här mönstret med regelbundna fluktuationer, cykler, har brutits. Till exempel så uteblev lämmelåren helt under stora delar av 1980- och 1990-talen, vilket haft en negativ effekt på lämmelberoende rovdjur som fjällräven.

Det finns bara några få fångstserier som visar hur variationen i smågnagarantal har förändrats över tid. Men det är välkänt att antalet fjällrävskullar som föds är starkt beroende av tillgången på lämmel. På samma sätt är den skogslevande rödräven beroende av tillgången på sork. I den här studien använde vi därför olika data på hur fjällrävs- och rödrävsstammens storlek varierat över tid, för att därigenom indirekt undersöka hur variationen i lämmel- och sorkpopulationerna förändrats. Vårt syfte var att beskriva hur variationen i smågnagarpopulationerna sett ut, men också att jämföra förändringarna hos sork (rödräv) och lämmel (fjällräv). Detta eftersom en del forskare föreslagit att sorken och lämmelns fluktuationsmönster skiljer sig åt, t ex genom att lämmelns beståndsnedgångar i hög grad skulle bero på födobrist, medan sorkens beståndsnedgångar skulle bero på ett högt predationstryck från rovdjur. På samma sätt har det föreslagits att störningar i gnagarcyklerna skulle orsakas av olika faktorer hos sork och lämmel. Om det var fallet så skulle vi förvänta oss att störningarna sett olika ut hos dessa arter.

Vi analyserade två uppsättningar data. Dels data från Projekt Fjällräv som visar hur många fjällrävskullar som fötts i Helags (Jämtland), Vindelfjällen (Västerbotten) och Sarek-Padjelanta-Råstojaure (Norrbotten) sedan 1970-talet. Dels data från Jägareförbundet som visar hur många rödrävar som skjutits i Norrlandslänen varje år sedan 1960. Eftersom antalet rödrävskullar ökar när det är gott om sork, så återspeglar variationen i antalet rödrävar som skjuts hur mycket sork det fanns under sommaren innan. På samma sätt återspeglar variationen i antalet fjällrävskullar variationen i lämmeltillgång.

Cyklisk dynamik, med regelbundet återkommande topp- och bottenår, förekom i alla studieområden åtminstone under delar av studieperioden (1960-2008) och den var ofta synkron mellan områden. Det innebär att uppgångar och nedgångar ofta skedde samtidigt över stora ytor. Men vi fann också att såväl regelbundenheten i fluktuationerna som synkroniteten förändrades under studieperioden. I alla de tre undersökta fjällrävspopulationerna så avtog cyklisiteten under senare delen av 1980-talet eller början av 1990-talet. Samma mönster fanns för rödräv i Västerbotten och Jämtland, och en metod identifierade liknande indikationer på avtagande cyklisitet i Dalarna, Västernorrland och Gävleborg. Rödräven uppvisade cykler framför allt under 1970-talet. När dynamiken var cyklisk var det i regel 4 år mellan lämmeltoppar och sorktoppar i norr, medan det var 3-4 år mellan sorktopparna längre söderut. Under 2000-talet återkom mönstret med regelbundna beståndstoppar hos rödräv i Västerbotten och Västernorrland, samt hos fjällräv i Västerbotten. Dessutom fanns tendenser till återkommande cyklisitet hos både fjällräv och rödräv i Jämtland. I norra Norrland verkade perioder med regelbundna beståndstoppar innebära att topparna inträffade samtidigt över flera län.

Vår studie indikerar att förändringarna i sork- och lämmelbestånden har varit väldigt likartade under de senaste 50 åren. Det ger inte stöd åt hypotesen att förändringarna har olika orsaker hos sork och lämmel, utan tyder snarare på att likartade störningar drabbat alla smågnagare.